Uno Sköld drömde om att bli vandringsrättare, få en egen familj och en plats han kunde kalla hemma...

Uno och Milot Sköld

- Jag är döv på ena örat och hör dåligt på det andra så jag måste nog hämta min hörapparat, säger Uno Sköld, 92, när vi hälsar på i den hemtrevliga lägenheten på Källvägen helt nära Vallentuna centrum.

Området byggdes efter en hård politisk kamp mellan politiker och vanligt folk för många år sedan. Invånarna ville behålla de fina trädgårdskvarteren med sekelskiftesvillor på stora tomter men politikerna ville annat. Som vanligt. Folkviljan har sällan eller aldrig fått något genomslag i det mörkblåa Vallentuna.

Milot och Uno Sköld har bott här i sex år nu och det är ingen tvekan om att de trivs.
- Vi övertog lägenheten efter Sko-Ejjes* fru, säger Milot när ljudtekniker Roger Larsson säger att skohandlarparet väl bodde här någonstans.

*Eje "Sko-Ejje" Hedlund från Målilla drev i många herrans år sin butik i Torghuset tillsammans med hustrun Liselotte Hedlund. 

Klippning och bearbetning: Tommy Aperia

Cirkatider:

0.00.00   Barndomen i Stöcksjö. Mamma dog på sin cykel. Fosterbarn och dräng.

0.11.45   Drömmen om att bli vandringsrättare. Lantbruksskolan.  

0.15.00   Umeå lantmannaskola. Hampnäs folkhögskola. Släkten ställde upp.

0.18.15   Jägarskolan i Kiruna.

0.21.15   Valsta gård i Hallstahammar. Tärna folkhögskola. Ulltuna lantbruksskola.

0.27.00   Lantbruksnämnden i Umeå. Rättare. Kontrollassistent på lättviktsmotorcykel.

0.36.00   Bokhållare i Nynäshamn. Jordbruks- och lantbruksinstruktör i Alnarp, Skåne. 

0.39.30   Kaffekalas med Milot. Förlovning. Längtan efter ett eget hem.

0.45.50   AB Sollebrunns Spannmålsaffär i Nossebro. Vårt första hem i Nossebro.

0.48.45   Instruktör i 4H-rörelsen. Kurser och lägerverksamhet. Skolträdgårdar.

0.58.30   Övervåningen på ett hus i Lilla Lundby, Markim.

1.01.00   Byggde hus i Ormsta, Vallentuna. Tre barn. Milot fick jobb i växeln på kommun.

1.06.00   Kommunalrådet Lidskog ville ha Uno som fritidskonsulent 1966.

1.10.00   Fritidskonsulent Sköld. Fritidsförvaltningen. Civilförsvaret. Räddningstjänstplanen.

1.19.25   4H-gården. Mörbygårdens svinhus. Stall Maja. Branden. Ekeby gård.

1.25.20   Volleyboll. Folkparken. Dans i Hjälmsta aula. Utställning på torget. Lägerverksamhet.

1.30.40   Släktforskning. Föreningsarkivet.

1.41.15   Tre barn och åtta barnbarn och två barnbarnsbarn.

1.48.00   Källvägen med äppelträd och odlingslotter.

Uno Sköld har sina djupaste rötter i Stöcksjö, 
Umeå kommun, med på sin höjd några hundra invånare som alla tycks vara släkt med varandra. Föräldrarna Elsa Linnea Sköld och Oskar Johansson var båda födda 1903. De gifte sig i april 1926 och tre månader senare kom Uno till världen. Fyra år senare kom skilsmässan och medan modern utbildade sig till sömmerska blev det fosterhem för Uno och hans lillebror Kjell. Och så hände det där med örat att en inflammation berövade honom hörseln på ena örat. Bara några år senare drabbades modern av hjärtinfarkt och föll död av sin cykel. Året var 1939 och Uno var bara 13 år gammal. En bättre start på livet kunde han ju ha fått, tycker man.

Uno släktforskar, skriver gårdshistorier och memoarer.

- När jag började min släktforsknng visste jag inte att jag var så involverad i Stöcksjös historia, skriver Uno i inledningen till det som är på god väg att bli hans memoarer.
- Vår åldersgrupp i skolan var ganska stor - sex flickor och tio pojkar - och jag har hittat släktkoppling till alla.

Efter mer än 30 kapitel har han nu hunnit fram till 1960, det år som såg dottern Eva födas. Uno har med andra ord många års arbete kvar innan han når fram till idag. 

Uno drömde om att bli vandringsrättare och att som sådan få resa runt på landsbygden och bistå bönder i allehanda jordbruksfrågor. Han skaffade sig en gedigen utbildning på allehanda läroanstalter och kom så småningom till lantbruksskolan i Alnarp, Skåne. Där mötte han Milot Månasson som alltså vann hans hjärta. De gifte sig i Lund 1952 och fick så småningom barnen Hans, Lars och Eva.
- Min dröm om en egen familj hade därmed slagit in. Och äntligen hade jag en plats att få kalla hemma. 

Uno blev aldrig vandringsrättare. Och inte bokhållare heller, fast han blev erbjuden jobbet. Det var som ungdomskonsulent för 4H som Uno kom till Vallentuna med sin familj i mitten av 1950-talet.

4H - som står för Huvud för kunskap, Hjärta för medkänsla, Hand för färdighet och Hälsa för ett sundare levnadssätt - är en över hundra år gammal internationell ungdomsorganisation med bred verksamhet inom allt från odling och djur till idrott och teater. Det började i Amerika och i dag finns 4H i över 80 länder med inriktning på barn och ungdomar i åldrarna 6-25 år. 
Läs mer om 4H här.

I mitten av 1960-talet blev Uno fritidskonsulent i Vallentuna för att så småningom bli chef för det framväxande fritidskontoret. Om de första åren i vår kommun berättar han följande i sina hågkomster. 

- Den 2 mars 1957 flyttade vi nu till vår första ägande villa. Det var en gruppbebyggelse med småhus i Ormsta ca 800 m norr om tätorten Vallentuna. Tomten hade vi köpt av Vallentuna kommun för 8000 kr och den var på 800 kvm. Byggmästaren var Kalle Johansson, Uppsala. Här från ett reportage i lokaltidningen och det är vår villa som syns med mig själv, Milot, Hans och Lars. 

Upplands kommun god byggherre

Bildtexten lyder:

VALLENTUNA KOMMUN i Uppland har tagit ett bra initiativ i Ormsta, 26 km norr om Stockholm. Man har köpt tomtmark av en stor gård och låtit uppsalabyggmästaren Karl Johansson uppföra 32 enfamiljsvillor på området. 

Det rör sig om två typer av hus. På ena sidan gatan enplansvillor klädda med plattor och rymmande 4 rum och kök samt garage, matkällare och pannrum i samma plan. 

Byggnderna på andra sidan gatan är lika utom att de har en extra våning och disponeras så att man har 3 rum och kök i bottenvåningen samt 2 sovrum däruppe. 

Tack vare kommunens fördelaktiga tomtpolitik och rationalisering vid uppförandet stannar kostnaderna för villaägarna vid drygt 61 000 kr för enplansvillorna och ungefär 5000 kr mer för den andra hustypen. 

De nyinflyttade är folk av alla kategorier varav många arbetar i Stockholm. Man klarar i regel insatserna genom sparbankslån och egnahemslån.  

- Hela kostnaden med tillägg uppgick till 62461 kr. Iordningställande av tomten gick på 2810 kr så sammanlagt gick projektet ”egen villa” på 73271 kr. Huset var på 88 kvm och hade vardagsrum, 3 sovrum, litet kök men med en särskild matplats. Uppvärmningen var olja. Huset hade även kallgarage. Milot och jag fick eget sovrum, pojkarna delade ett rum och så hade vi ett gästrum. Med våra små resurser var det ett vågat projekt men ändå ett mycket lyckat projekt.
Som hängiven föreningsmänniska drog Uno Sköld igång en rad verksamheter som exempelvis volleyboll inom VBK. Han såg förstås också till att vi fick en 4H-gård vid fd Ekeby gård och nuvarande Ekeby daghem. 

Det är bara några månader sedan 4H-gården räddades från nedläggning vilket gjorde Uno så glad att han skrev:

- Min grundutbildning ligger inom jordbruket. 1953 blev jag anställd inom ett distrikt i Skaraborgs läns för att jobba med 4H. September 1954 fick jag Stockholms län som mitt arbetsområde och flyttade med familjen till Markim. 4H hade en annan inriktning på den tiden. Det var främst jordbruksungdomar som var med och som hade små 4H-företag som bland annat kunde vara grönsaksland, uppfödning av grisar eller skogsplantering.

- Det var min efterträdare som 4H-konsulent Sten Helgesson som tog upp diskussion med mig om att starta en 4H-gård i Vallentuna. Kommunen hade möjlighet att få Camilla -pengar för att starta upp verksamhet för ungdomar i 8-12 års åldern. Våra politiker var positivt inställda, vi fick pengar och verksamheten kom igång. Min personliga åsikt är att det varit ett rätt riktat stöd från kommunens sida. Sedan finns här liksom i alla ideella föreningar stora insatser från föreningsledare som inte nog värderas.

Läs här och här och här och här om den hotade nedläggningen av 4H-gården i Vallentuna och hör honom berätta ovan.

Och på facebook (Så var det i Vallentuna) 

berättar Uno om sin släktforskning: 

Skriver här lite förtydligande om min forskning och det jag lägger ut här. Jag började släktforska i mitten av 1980-talet. Var upp i Umeå på pastorsexpeditionen på Backen och letade efter min släkt i kyrkböckerna. Det jag hittade skrev jag av för hand. När jag kom hem lånade jag rullband genom biblioteket här i Vallentuna från Riksarkivet i Ramsele. Satt på biblioteket och läste av dessa band och skrev av uppgifter som gällde min släkt. Hade fyra pärmar med flikar där jag lade in mina avskrifter. En pärm för min farfars släkt, en för farmors, en för morfars, en för mormors och en för min fru Milots släkt. Min fru kommer från Lund. Här var problemet att församlingarna var så små att på många lånade band fanns inget som hörde till släkten. Rullbanden ändrades sedan till mikrokort och jag skaffade en egen kortläsare. 1989 skaffade jag dator och gick med i släktforskarföreningen DIS. Skaffade programmet Disgen och lade inte hela min forskning här. För det jag lägger in har jag valt att ha endast en flock. En ny person jag lägger in måste alltså ha en koppling till en person som finns i programmet. Cirklarna har dock blivit allt större. Min kusiner och deras giften, deras barn och giften, mina barn och barnbarn och deras giften och så vidare. Idag finns över 65000 personer i flocken och många i Vallentuna.
Jag har koncentrerat mig mycket om hemby Stöcksjö utanför Umeå. Utöver släktforskningen har jag här forskat om alla gårdar i byn från mitten av 1600-talet till 2000. Byn har i grunden 22 gårdar men de flesta gårdarna har under åren delats. Jag har en släktgrupp som heter "Med rötter i Stöcksjö" där jag lägger ut en del av min forskning.
Eftersom jag bott i Vallentuna sedan 1954 och mina cirklar nått Vallentuna så har intresset blivit att forska om gårdar och släkten i Vallentuna. Genom mitt förflutna i Vallentuna Fritid och mitt engagemang i Vallentuna Folkrörelsearkiv har gett mig tillgång och möjligheter att dela med mig av äldre material om släkter, föreningar och det som hänt i kommunen.

Till sist en sak. Det är inte bara jag som kan lägga in material här i "Så var det i Vallentuna". Alla har rätt att dela med sig här. Hör av dig om du behöver hjälp. Kolla även Monica Antonsson blogg. Här finns väldigt mycket intressant.
Ha det så bra. / Hälsningar / Uno

Senaste nytt om Uno hittar du här. 

Bilden av grindstugan i Veda mellan Molnby och Lindholmen från början av förra seklet hör till dem som Uno Skölds tycker bäst om. Foto: Vallentuna bildarkiv/Privat

PUBLICERAD 3 OKTOBER 2019, KL. 13:41

För knappt en månad sedan startade han en facebookgrupp om det gamla Vallentuna.
Redan har den 950 medlemmar som frossar i bilder av hur det var förr.
– Det har varit otroligt, säger Uno Sköld.

Att han uppnått den aktningsvärda åldern 93 år går inte att höra i telefon. Uno Sköld är fortfarande högst aktiv och ägnar sig numera åt att släktforska och skriva ner sin levnadshistoria. Han hör också till de annars mycket få i sin åldersgrupp som känner sig hemma på nätet och i sociala medier.

Han föddes i den norrländska byn Stöcksjö och för att komma i kontakt med folk därifrån startade han en Facebookgrupp redan 2010.

Gamla foton

På 50-talet blev han Vallentunabo och var då mycket engagerad i 4H-rörelsen.

– Från den perioden har jag två pärmar hemma med fotografier. Jag tyckte att fler kunde få se dem. Då startade jag en grupp som heter 50- och 60-talets 4H:are. I båda grupperna lägger jag ut ett inlägg ungefär en gång i veckan. 

Kommunarkivet

Sedan kom han till dåvarande fritidskontoret där han så småningom blev chef. Eftersom hans levnadsteckning kommit fram till den perioden har han på senare tid grävt i kommunarkivet och hittat en kartong med bilder som han och hans dåvarande kolleger tagit. Dem ville han förstås också dela med sig av så den 10 september startade han Facebookgruppen Så var det i Vallentuna. Han lägger också ut artiklar ur tidskriften Fritid i Vallentuna som han var redaktör för.

Initiativet var uppskattat. På mindre än en månad har gruppen fått 957 medlemmar som kommenterar och själva lägger upp bilder från det gamla Vallentuna. Senast ett svep med bilder av de vackra gamla stationshusen längs Roslagsbanan.

– Det har varit otroligt och det är himla roligt. Det blir en dialog, folk svarar och berättar själva om hur det varit i kommunen.

Vilka är de roligaste bilderna du fått in hittills?

– Det var nog den fina bilden på grindsstugan i Veda. Och så en med Hagaprinsessorna. Tror man att man har en bild som kan vara kul för andra att se tycker jag man ska lägga ut den.

Louise Kristoffersson

Mitti.se