Leif B Magnusson, en autofiktionens mästare...

Leif Magnusson 2022
Foto: Monica Antonsson

Det är i samband med en intervju i Fredagsmagasinet i Radio Österåker som Leif Magnusson, 88, ger mig en lista på vad han varit med om i Vallentuna. 

Vi borde ha pratat mer om det i programmet, tycker han. Men Radio Österåker är i första hand avsedd för Österåker och Vaxholm, så där fick jag försöka snåla in på just Vallentuna. 

Här bestämmer jag däremot själv och här är det just Vallentuna som står i fokus, den kommun som vi båda är så förtjusta i. 

Leif är född i Borås och uppväxt i Skövde. Ja han gjorde en avstickare till Farsta också innan han kom till Vallentuna med sin familj 1964. 

På den tiden tycks kommunen ha varit särskilt mån om att folk skulle flytta hit. Kommunalkamrer Gunnar Käller körde runt med Leif och hans fru och visade kommunen. I Snapptuna fanns tomter till salu för 20 000 kronor vilket var mycket billigare än de tomter som stod till buds i Täby. Herr och fru Magnusson slog till och byggde sig året därpå det hus som var familjens hem i 25 år. Det är alltså här de fem barnen har vuxit upp. 

Leif blev först tillsynslärare i Vallentuna Centralskola under rektor Nils Sjöströms ledning. Han blev dessutom partivän med skolstyrelsens ordförande Jan Birgersson (M). Kanske var det han som såg till att Leif blev ledamot av den så kallade Kulturkommittén som blev början på Leifs politiska karriär. Det ledde vidare till ordförandeskapet för Kulturnämnden, ett förtroendeuppdrag som Leif behöll i åtminstone 15 år under tre kommunalråd nämligen Ingvar Lidskog (L), Carl Erik Wikström (C) och Elwe Nilsson (M).

Läs mer om Ingvar Lidskog här

Läs mer om Carl Erik Wikström här

Läs mer om Elwe Nilsson här. 
Och lyssna på Leif Magnusson i Fredagsmagasinet, Radio Österåker, här.

Monica Antonsson · FREDAGSMAGASINET 220128

Leif dyker upp ungefär 41 minuter in i programmet.

Leif Magnusson blev småningom studierektor i såväl Näsby Park som Näsby Dal och han slutligen kom till Tyska skolan. Samtidigt var han en synnerligen aktiv kulturnämndsordförande på så sätt att han gärna medverkade personligen i de kulturprojekt som var aktuella. 

Kyrkospelet

Clary Magnusson, Torsten Segebladh,
Kerstin Lundqvist och Kurt Wallis Pettersson
Foto: Göran Johansson 1972. Vallentuna bildarkiv.

Ett sådant var Kyrkospelet, ett stycke som skrevs av den i rektorsbostaden bosatte författaren Torsten Segebladh som för övrigt var poeten Kristina Lugns favorit när det gällde litterära diskussioner. 

Musikskolans rektor Kurt Wallis Pettersson skrev musiken och Leif Magnusson stod för regin. 

Spelet uruppfördes 1967 och spelades årligen i nio års tid. Enligt Leif finns fortfarande manus och inspelningar på biblioteket. 

I Kyrkospelets rollista fanns lokala profiler som Clary Magnusson, Kerstin Lundqvist och Åke Carlegrim. Vallentuna hembygdskör, Kyrkokören och kyrkans barnkör medverkade också. Läs mer om kyrkospelet här och här

Gustaf Åkerblom (S)
Foto: Svante Berg 1995. 
Vallentuna Bildarkiv.

Runstenar

Tillsammans med Gustaf Åkerblom (S) for Leif dessutom runt i kommunen med cement, sand, vatten, spett och slägga och satte upp skyltar vid de 75 runstenarna. Allt för att den som så önskar ska kunna ta del av vad där står för bästa möjliga förståelse för det vikingatida folkets livsvillkor.

Böcker
Tillsammans med kulturchefen Ingrid Ullman och den övriga nämnden såg Leif Magnusson också till att det gavs ut böcker som: 

- Vallentunas äldre bebyggelse 

- Runstenar i Vallentuna
- Vallentunabilder
- Örnen, bilan och stjärnorna

Det var med andra ord en mycket aktiv kulturnämnd som verkade under Leif Magnussons ledning. 

Kulturnämndes arbetsutskott 1985.
Gustaf Åkerblom (S), kulturchefen Ingrid Ullman, Leif Magnusson (M) och Sven Sjönell (C).
Sven Sjönell lämnade så småningom centerpartiet och blev moderat. Läs mer om honom här.  

Kulturnämndens ordförande Leif Magnusson (M)
inviger nya biblioteket i Tärningen.
Foto: Gun Hillbo. Vallentuna bildarkiv

Biblioteket

Det var under Leif Magnussons tid som kulturnämndsordförande som kommunen fick ett nytt bibliotek i Tärningen. Det ersatte ett äldre bibliotek inrymt på övervåningen till Torghuset - som i sin tur hade ersatt Bernhard Bengtssons gamla bibliotek i första kommunalhuset. 

Läs mer om Bernhard Bengtsson här. 

Leif Magnusson berättar i Fredagsmagasinet, Radio Österåker, hur han reste runt bland bibliotek i Danmark för att samla intryck och erfarenheter för bästa möjliga resultat. Det skulle vara högt i tak, belysning längst ner och luftkonditionering. 

Att det bibliotek som var hans skapelse numera tillhör förgången tid bekymrar inte Leif. Det är bra när det går framåt och byggs nytt. Han har besökt det nya biblioteket i kulturhuset och tycker det är bra. 

Vallentuna bibliotek i Tärningen 2012
Foto: Matilda Riddar. Vallentuna bildarkiv.

Centrumbiografen

Centrumbiografen i Vallentuna 1986.
Foto: Gun Hillbo. Vallentuna bildarkiv. 

Leif Magnusson och Sven Sjönell (C/M) arbetade hårt i många år för Centrumbiografens bevarande. Ove Hahn (M) såg dessutom till att bion fick nya stolar när teater Narren på Gröna Lund renoverades. Han var ju artistchef på Gröna Lund. Läs mer om honom här.

Leifs och Svens familjer hjälpte också till med Centrumbiografen. Jag citerar Agneta Sjönell som skriver på Leifs facebooksida:

- Ja, tänk vad roligt vi hade bl.a med bion, som du och Sven drev. Hela familjen jobbade. Jag sydde gardiner bl.a, våra pojkar jobbade också. Jan var maskinist, Mats sålde biljetter och Björn sålde godis för sitt hockeylag. Det var tider det!

Men stödet från partikamrater och andra politiker var marginellt. Majoriteten ville jämna bion med marken till förmån för parkeringsplatser. Och så blev det ju också till slut. 

Det är ingen överdrift att Sven och Leif blev mycket illa behandlade i Vallentuna på grund av sitt engageman för Centrumbiografen.  

Kommunen överlät driften till IOGT-NTO och snart var biografens saga all. 

Läs mer om kampen om biografen här.  

                                                                               

Vallentuna teater i oktober 1986. Några månader senare
hade vi premiär på revyn Scensation. 
Foto: Yngve Sjögren. Vallentuna bildarkiv.

Teatern

Vallentuna teater byggdes i samband med att Tellus Maskin lades ned och fick en tillbyggnad i form av en idrottshall och en teater. Vem hade kunnat tro det?

Undra på att Leif nämner det med stolthet. Teatern till och med invigdes av Dramatenchefen skriver han. Oklart vem.  

Leif berättar att en ensemble från Dramaten gästspelade med "Arsenik och gamla spetsar". 

Jag hade för mig att det var 

"En midsommarnattsdröm". Det var i alla fall den jag såg. Men kanske spelades båda.

Leif är också stolt över att teatern politiskt motstånd till trots försågs med ett orkesterdike. 

I detta var jag själv högst inblandad vilket kan avslöjas nu. 

Kulturchefen Ingrid Ullman ringde mig och sa att politikerna ville spara in på teaterbygget genom att avstå från att bygga ett orkesterdike. 

- Kan inte du och ditt revygäng skapa opinon och publicitet så att de ansvariga ger sig?

Det gjorde vi så klart. Vad gör man inte när kulturchefen ringer och ber om hjälp! 

Vi samlade ihop ett gäng teaterfolk och kallade till presskonferens. 

Det är klart att en teater måste ha ett orkesterdike, hävdade vi som inte hade något eget intresse av diket.

Tidningarna skrev och en av dem som läste om snåla politiker var underbara Greta Persson, en änka som efter ett långt fattigt liv hade blivit miljonär genom ett arv av en moster. Hon placerade så småningom pengarna i en stiftelse som sedan dess delar ut stipendier varje år till musikaliskt begåvade ungdomar i Vallentuna. 

Men först ringde hon kommunen och erbjöd sig att betala orkesterdiket!

Det blev så pinsamt för kommunledningen att orkesterdiket byggdes på skattebetalarnas bekostnad. 

Gretas pengar användes till att köpa en fin flygel från Göteborgs konserthus. Den är än idag själva hjärtat på Vallentuna teater. 

Läs mer om Greta Persson här. 

Man kan väl dessvärre räkna på ena handens fingrar hur många gånger orkesterdiket har använts. Det kan bara lastas kulturförvaltningen och nämnden som borde ha haft fog för sitt önskemål och sett till att den sortens produktioner hade engagerats till Vallentuna teater. 

Dåvarande kommunalrådet Elwe Nilsson har många gånger retat mig för det här.

- Vad skulle ni revyhoppor ha ett orkesterdike till? 

Han hade rätt. Vi hade ingen användning för ett orkesterdike. Vi bara banade väg för kulturförvaltningen som inte tog sitt ansvar. Och fick därför skulden. Den sortens händelser kantar dessvärre mitt liv...

Om nämnden överhuvud taget kände till det vet inte jag.

Paneldebatt i Vallentunasalen inför valet 1985. På podiet från vänster tidtagare Leif Magnusson och ordförande Thomas Adlercreutz. 
Foto: Thord Stodeus. Vallentuna bildarkiv.  

Leif Magnusson skriver vidare på sin lista om "Vårspectaclet" för barnfamiljer som han var med och ordnade i tre, fyra år. Vidare skriver han om gratis bussturer för nyinflyttade och utgivandet av Vallentuna Kommuninformation med Carl-Axel Olsson (C). 

Roslagsbanan med ånglok vid Lindholmen på 1970-talet
Foto: Kristina Peterson. Vallentuna bildarkiv.

Läs mer om Carl-Axel Olsson här. 

Leif minns också folkomröstningen om Roslagsbanan i vilken 92 procent av vallentunaborna och 84 procent av täbyborna krävde att få ha den kvar. 

Och kvar blev den ju.    

 

Leif Magnusson lämnade Vallentuna i början av 1990-talet och flyttade in till stan där han blev kvar några år innan fritidshuset på Tynningö utanför Vaxholm blev hans året-runt-bostad. 

Ordkonst

När Leif pensionerades från jobbet som studierektor i Tyska skolan bildade han den enskilda firman Ordkonst inom vilken han översatte ett stort antal böcker från främmande språk innan han till slut vässade pennan för egen del och etablerade sig som författare. 

De flesta av hans böcker har kommit till på Tynningö där han vanligtvis bor med sin lilla katt. Hälsan har emellertid tvingat in honom på ett seniorboende i Bromma just den här vintern. Barnen tycker inte att han ska vara ensam i stugan ute på ön förrän våren kommer och fåglarna börjar kvittra igen. Grannen tar under tiden hand om katten.  

Autofiktion

- Jag skriver med autofiktion, säger Leif.

Det visar sig vara en speciell litterär genre som kan användas i självbiografier och som innebär att man  blandar fakta och fiktion. När sanningen inte räcker till kan författaren fabulera fritt och bättra på sin historia. Läsaren kan med andra ord aldrig veta vad som är sant och inte.  

Wikipedia:

Tidiga svenska exempel på autofiktion är August Strindbergs romaner Tjänstekvinnans son (1886) och En dåres försvarstal (1893). En annan besläktad genre än alterfiktion, där fakta och fiktion blandas men verkobjektet är någon annan än författaren själv. 

Sex böcker har det hittills blivit varav flera om Tynningö. 

Eller vad sägs om: 

Hovrätten brinner (2013)

Jäv och övergrepp i rättssak

Tynningö i våra hjärtan (2017)

Attack på nämndemän 

Övergrepp i rättssak 

Bilder av Tynningö (2019)

med två andra

Tynningö i stormens öga (2019) Privatspanare och Missing people i vilken självaste Putin dyker upp.

Leif, Git och kriget (2021)

Överleva Andra Världskriget

1939-1945

Och nu är en sjunde bok på gång, en bok som ska handla om morfars mor 

Maria Kristina Johansdotter, vars liv var ett släktdrama med kunglig glans...

Jag har grävt lite om denna

Maria Kristina utan att hitta

något som helst graverande. 

Om du vill kan du läsa om det här och här. 

Men i autofiktionens värld betyder det absolut ingenting. Jag ser verkligen fram mot att få läsa berättelsen om Maria Kristina Johansdotter... 

För ytterligare info: leifmagnusson.se

För att beställa böcker, ring förlaget direkt på tel 070-600 51 51

Backsippor 1975
Foto: Leif Magnusson, Vallentuna bildarkiv