Sten-Åke Adlivankin fick flest personröster men fälldes av en mörkblå sammansvärjning...

I vårt Magiska Möte med före detta kommunalrådet Sten-Åke Adlivankin berättar han om sig själv och familjen som för honom betyder mest likaväl som han berättar om hur det känns när vänner man litat mest på gaddar ihop sig samman ens rygg...

Inför premiären på 2002 års lokalrevy Wallentuna Salonger gjorde jag en intervju med Sten-Åke Adlivankin som då var ny på jobbet som kommunalråd för moderaterna. Frågan löd: 

Vem är du egentligen?

Sten-Åke Adlivankin

Och så här skrev jag i Revytidningen:

Sten-Åke Adlivankin. 
Rimma på det den som kan! 
De mörkblå tänkte sannerligen inte på oss revymakare, när de utsåg Birgitta Almlöfs efterträdare. Han är tämligen belåten med det, kommunalrådet. Han tror att han går säker. Men vem är han då, denne moderat som från och med årsskiftet styr vår kommunala skuta?

Sten-Åke har delvis ryska rötter, visar det sig. Därav namnet. Det finns bara åtta Adlivankin i Sverige, enligt telefonkatalogen. Och alla är släkt.

- Pappas farmor - Mania - föddes i S:t Petersburg i slutet av 1800-talet. Hennes far var ryss men mamman kom från Dalarna. Dessvärre ville Mania och hennes syskon sällan prata om livet i Ryssland. Hon var ogift mor. Det kanske berodde på det.

Om sin ryska anmoder från Dalarna visste Sten-Åke ingenting. Det var emellertid inte särskilt ovanligt med svenskar i S:t Petersburg under förra seklet. Där fanns tvärtom en ganska stor svensk koloni. Företag som ASEA, SKF och LM Eriksson blomstrade där och familjen Nobels fabriker var Rysslands största verkstadsindustri. S:t Petersburg hade svenska föreningar, skolor, restauranger, sjukhus och tidningar fram till ryska revolutionen 1917. Då tog bolsjevikerna makten och svenskarna ombads lämna landet. Tusen rubel var allt de fick med sig. All fast egendom konfiskerades. 

- Manias pappa var körsnär, säger Sten-Åke. De hade gott om pengar och bodde i ett stort hus. Hon lämnade Ryssland före sekelskiftet med sin bror och syster. De bosatte sig i Finland, där de drev hotell i såväl Tammerfors som Helsingfors. Så småningom kom de till Sverige och systrarna slog sig ner i Göteborg där de drev skönhetssalong. De blev över 90 år alla tre, så jag har träffat dem. 




Klippning och bearbetning: Tommy Aperia

Cirkatider:
0.00.0        Fritidspolitiker som blev Kommunalråd. Röda korsningen. Upphandlingsregler,

0.20.20   Valet 2002. Etta i personvalet. Arbetsmarknadsenheten. Centrumfastigheterna. Visioner.

0.34.12   Sten-Åke om sina ryska rötter

0.43.30   Barnen såldes på auktion. Farfars goda köttbullar.

0.52.00   Flytten till Vallentuna. Gläntastigen på gränsen till Täby. Uppväxtåren.

1.00.00   Import och export. Militärtjänsten. Guldmedalj och tungt bagage.

1.06.20   Den amerikanska försäljningen.

1.10.00   Åtta timmars arbete per vecka med bra betalt.  

1.15.00   Gittan, kärleken och barnen

1.22.20   Vendelsö. Tillbaka till Gläntastigen. Renoverade föräldrahemmet.

1.26.30   Regionchef och säljledare.

1.31.00   Tog över pappas företag. Agent åt handelshus i Hongkong och Taiwan.  

1.32.50   Zetterlunds väg men ingen ville klippa gräset. Fornminnesvägen. Barnen idag.

1.34.30   Valet 2006. 50 årskalas. Flest personröster.

1.35.45   Sammansvärjningen

1.48.40   Pensionärsliv. Och lite politik…  

Hör Sten-Åke berätta mer om sin släkt i vårt Magiska Möte som du kan klicka på ovan. Jag har förstås luskat lite mer om släkten och kan därför rekommendera min släktforskablogg och inlägget "Välbärgade ryska rötter och en morfar som såldes på auktion" som du hittar här. 

Åtminstone några av frågetecknen har rätats ut. 

Sten-Åke Adlivankin special om Arbetsmarknadsenheten!
    

Inför nyårsrevyn Wallentuna Salonger 2002 berättade Sten-Åke om sitt Vallentuna och de visioner han då hade för kommunen. Han ville bo kvar här, sa han. Därför ville han ha en bra kommun. Svårare än så var det inte. 

- Jag visste att jag var en tänkbar kandidat för kommunalrådsposten och tackade ja direkt när jag fick frågan, sa han. Det är härligt att få jobba på heltid med det man ägnar fritiden åt.

Missa inte Sten-Åke Adlivankins egna ord från 2002 som är särskilt intressant i skenet av vad som sedan hände. Artikeln finns på Vallentuna Revyns sida för Wallentuna Salonger 2002 som du hittar här. Rulla ner under programbladet som kommer först.

Sten-Åke blev självklart huvudperson i revyn. Ett av numren kan du lyssna på här.  

Under ett antal år arbetade jag med projektet Tjernobyls barn/Novozybkov tillsammans med Anders Rönnholm och Roger Larsson. Det gick över förväntan och vi försökte få Vallentuna kommun att bli vänort med Novozybkov. Det lyckades vi inte med men Sten-Åke Adlivankin som då var kommunalråd följde i alla fall med till den ryska lilla staden när vi skulle inviga den första av två sjukhusbyggnader som vi renoverat.

Borgmästare Ivan Nesterov i Novozybkov, Ryssland, och Sten-Åke Adlivankin, borgmästare i Vallentuna, Sverige.

Vi var totalt 17 personer och Sten-Åke - som reste för egna pengar på sin semester - agerade ändå kommunalråd - jämbördig med borgmästare Nesterov - för vår skull. Och han gjorde det verkligen med den äran vilket förde med sig att allt handlades korrekt på alla vis utan att vi behövde anstränga oss.

Vi som drog lasset i projektet är fortfarande mycket stolta över det sätt som Sten-Åke representerade Vallentuna och Sverige på. Och han hade ingenting annat att tjäna på den än möjligen själva upplevelsen. Så gör en riktigt god människa. Det är värt att tänka på.

Hos borgmästare Ivan Nesterov i Novozybkovs stadshus. Från vänster: Ivan Nesterov, Vladimir Putin och Sten-Åke Adlivankin.

Och här ses hela den svenska delegationen om 17  personer från företrädesvis svenska Lions Club. Till vänster om borgmästaren sitter dåvarande GRO Håkan Johansson och på hans högra sida ser vi Sten-Åke Adlivankin. 

På bilden nedan är vi alla på rundvandring på barnsjukhuset som ännu inte har renoverats.
Alla sjuka barn fick presenter.

Nr två från vänster är tolken Tamara Roschkova. Därefter: Sten-Åke Adlivankin. Lage Jansson, Roger Larsson, undertecknad och lokalredaktör Ulf Lindeborg, Vallentuna Steget. 

Bilderna från Novozybkov togs av fotograf Per Arvidsson.


Och så en dag kom president Bill Clinton till Vallentuna...!

Sten-Åke Adlivanking skakar tass med Bill Clinton.

Få om ens något svenskt kommunalråd har haft så fint besök som Sten-Åke Adlivankin i Vallentuna hade den 7 juli 2002. Då kom nämligen ingen mindre än president Bill Clinton hit på besök. 
Omgiven av ett gäng Secret Service-killar och minst lika många svenska kändisar med Joe Labero, Ingemar Stenmark och Peter Foppa Forsberg i täten skulle presidenten spela med i välgörenhetsturneringen Woeld Celebrity Golf på fd Bjön Borgs Sportsclub som numera bara heter Lindö Golfklubb. 

Sten-Åke och den övriga kommunledningen försökte på alla vis fånga presidentens intresse. Inte minst med en viking av is mitt i juli. Man lockade med lunch men Clinton tackade nej och försvann ut på golfbanan. I hällande regn fick de till sist skaka tass med presidenten när han gick i mål. Se bilden. 
Om detta superhäftiga evenemang har jag skrivit här. Det blev också ett revynummer som du kan lyssna på här. 

Det gick som det gick med den politiska karriären för Sten-Åke Adlivankin. Han blev utsatt för en sammansvärjning av fulaste slag och tvingades av gå. Hör honom berätta om det och en hel del annat i vårt Magiska Möte ovan. Han hymlar sannerligen inte med orden.

Sten-Åke, som är en ovanligt positiv person, har emellertid tagit sig igenom det politiska äventyret och gått vidare mot nya äventyr tillsammans med hustrun Birgitta. Tillsammans har de barnen Lisen och Niclas som i sin tur gett dem barnbarnen Theo, 10, och Alicia, 9, respektive Colin, 13, Nellie, 6, och Milton, 3. De kan helt enkelt inte ha det bättre.

Läs mer om Sten-Åkes ryska rötter här.