 |
| Boken om Timos barndomsår |
 |
| Timo Ekholm |
 |
| Teckning: Timo Ekholm |
Sedan Sovjetunionen och Tyskland slutit Molotov–Ribbentroppakten hade Sovjetunionen en betydande stor handlingsfrihet vad gäller Baltikum och Finland, då dessutom västmakterna England och Frankrike var uppbundna i krig med Tyskland. Under hösten 1939 tvingades Estland, Lettland och Litauen gå med på att tillåta sovjetiska militärbaser inom sina gränser. I oktober överlämnade man följande krav på Finland:
- Finland skulle arrendera ut Hangö udd på trettio år för en flottbas.
- Sovjetflottan skulle få använda Lappvik nära Hangö som ankarplats.
- Finland skulle överlämna några öar i Finska viken, däribland det befästa Björkö.
- Den finsk-sovjetiska gränsen på Karelska näset skulle flyttas västerut.
- Befästningar på Karelska näset skulle förstöras.
- Finland skulle överlämna västra delen av Fiskarhalvön vid Norra ishavet.
 |
| Teckning: Timo Ekholm |
Skotten i Mainila
Den 26 november vid byn Mainila på den ryska sidan bredvid gränsen, inträffade en incident där enligt den officiella sovjetrapporten fyra sovjetsoldater dödades av artillerield. Sovjetunionen lade skulden på Finland och sade upp nonaggressionspakten. Det har i efterhand kunnat bevisas att incidenten var en sovjetisk provokation, då bland annat inget finländskt artilleri kunde nå Mainila och sovjetiska fångar under fortsättningskriget kunde ge viktiga detaljer om hur intermezzot orkestrerats på den sovjetiska sidan. Finländska gränspatruller kunde se hur sovjetiska trupper drogs samman till gränsområdet.
Detta var dock inte den enda provokationen i upprinnelsen till vinterkriget. 28 november, två dagar efter skotten i Mainila, kidnappades tre finländska gränsvakter av sovjetisk trupp från gränsposteringen vid Pummanki på Fiskarhalvön vid Norra Ishavet, varefter Moskvaradion anklagade finländska patruller för att ha anfallit över gränsen. Denna provokation blev dock aldrig någon större nyhet eftersom Sovjetunionen avbröt de diplomatiska förbindelserna med Finland samma dag. De kidnappade gränsvakterna släpptes, tillsammans med lokalbefolkningen i de näraliggande fiskebyarna Pummangi och Vaitolahti som även de internerats, efter vinterkriget.
Den 26 november vid byn Mainila på den ryska sidan bredvid gränsen, inträffade en incident där enligt den officiella sovjetrapporten fyra sovjetsoldater dödades av artillerield. Sovjetunionen lade skulden på Finland och sade upp nonaggressionspakten. Det har i efterhand kunnat bevisas att incidenten var en sovjetisk provokation, då bland annat inget finländskt artilleri kunde nå Mainila och sovjetiska fångar under fortsättningskriget kunde ge viktiga detaljer om hur intermezzot orkestrerats på den sovjetiska sidan. Finländska gränspatruller kunde se hur sovjetiska trupper drogs samman till gränsområdet.
Detta var dock inte den enda provokationen i upprinnelsen till vinterkriget. 28 november, två dagar efter skotten i Mainila, kidnappades tre finländska gränsvakter av sovjetisk trupp från gränsposteringen vid Pummanki på Fiskarhalvön vid Norra Ishavet, varefter Moskvaradion anklagade finländska patruller för att ha anfallit över gränsen. Denna provokation blev dock aldrig någon större nyhet eftersom Sovjetunionen avbröt de diplomatiska förbindelserna med Finland samma dag. De kidnappade gränsvakterna släpptes, tillsammans med lokalbefolkningen i de näraliggande fiskebyarna Pummangi och Vaitolahti som även de internerats, efter vinterkriget.
Timo Ekholm var med. Hör honom här berätta om krigets fasor, ryssarnas bombningar och den långa resan till Sverige, landet med sockerdricka.
Klippning och bearbetning: Tommy Aperia
Cirkatider:
0.00.00 Om barndomen bland soldater och bajonetter på en kaserngård i Helsingfors
0.04.15 När ryssarna kom, Finska Vinterkriget 30 nov 1939 - 13 mars 1940
0.15.05 Hur kriget påverkade civilbefolkningen
0.20.00 Resan till landet Sockerdricka, Ångtåg Helsingfors-Haparanda.
0.27.00 Elektriska tåg från Haparanda och söderut
0.37:00 Ankomst Skyttorp och familjen Ekholm
0.40.00 Livet på Gällsta gård i Viksta, Skyttorp
0.49.20 Lillebror åker hem.
0.54.50 Backstusittare i Vittinge.
0.55.45 Ekskogens gård i Kårsta
0.57.50 Självmordstankar
0.57.50 Självmordstankar
1.01.30 Adoption och medborgarskap
1.02.00 Livet på Ekskogens gård och hur det gick för den finska familjen.
1.06.00 Finnjävel i ärvda tjejkalsonger
1.16.00 Hustru Carina kommer med kaffe.
1.19.45 Militärtjänst på LV3 i Norrtälje. Bonde gift med Ulla från Brottby.
1.22.00 Barnen. Gårdsförsäljening och flytt till Bällsta.
1.24.40 Byggnadsarbetare i fuskföretag. Svamp-Anders och Bällstachampinjoner
1.30.00 Täby kommun, parkavdelningen och fritidsförvaltningen.
1.34.00 Skilsmässa och nytt äktenskap 3/6 1995. Träffade Carina på Yesterdays.
1.39.00 När eken i Örtagården sprack och brakade iväg ut över sjön.
1.41.22 Boken ”Krigsbarn 1940”. Kung Carl Gustaf, Tarja Hallonen och kronprinsessan Victoria.
2.02.00 När Ko-Otto fick ett vedträ i skallen. Mer om boken och livet på gården.
2.10.00 Trädgårdskvarteren i Vallentuna
2.12.30 Sommarstället och stormen Alfrida 2018.
2.14.30 Boken igen. Köp den!
 |
| Otso och Helvi Suomalainen med sin förstfödde son Timo |
Mitt under brinnande krig, den 12 juni 1940, kom Timo till världen. Bara ett år senare fick föräldrarna, radiotelegrafisten Otso Suomalainen och hans hustru Helvi ytterligare en son, Sami.
I äktenskapet föddes senare två gossar till varav den yngste svalt ihjäl. Men när den här bilden togs av sonen Timo var föräldralyckan på topp.
Men kriget fortsatte. Marscherande soldater, döda och lemlestade soldatkroppar blev bröderna Suomalainens vardag likaväl som att man vid flyganfall vande sig vid att söka skydd för ryssarnas bomabardemang i olika skyddsrum.
Och mamma skrev i albumet:
Denna familj-porträtten togs när Timo döptes den 25.8.40 av Pastor Ilmo Lauris i Tölö kyrkan vid Tölogatan. Timo hade på sig far-fars gamla dop-klänning, som är av vit batist-tyg, pliserad av fållen, har äkta spetsar kring halsen och ärmar. På framsidan är också spets och blå sidenrosetter.
Far-far hette Eljas Vilhelm Suomalainen. På samma gång döptes 3 barn. Mamma Helvi höll Timo i sin famn, att Timo var snäll hela tiden, log nöjd, skärskilt då, när prästen satt lite vatten på huvudet. Timo trodde väl att "aha, nu slipper jag till badet". Det var nog det trevligaste, vad Timo visste. Dina gudmödrar var: Fru...
 |
| Lottor tog hand om barnen. |
 |
| Timo 4 år med ansvar för lillebror 3 år |
Under vinterkriget 1939 började barn från östra Finland att anlända till Sverige. Snabbt bildades genom samverkan många olika hjälporganisationer, som Centrala Finlandshjälpen och i Finland Nordiska Hjälpcentralen.
Viljan att hjälpa var stor, då Sveriges samhörighet med Finland var djupt rotad efter den långa tid som Finland tillhört Sverige.
Det fanns också en betydande svensktalande befolkning i Finland, finlandssvenskar.
Många fosterhem öppnades i Sverige liksom ett flertal barnhem. Transporterna från Finland gick företrädesvis med tåg via Haparanda. Även båttransporter förekom trots risken för minor. De finländska krigsbarnen (finska: Sotalapset) skickades från Finland till Sverige under andra världskriget.
Under vinterkriget 1939–1940 och fortsättningskriget 1941–1944 reste cirka 70 000 barn från Finland till Sverige.[1] Det var barn från både finska och finlandssvenska (svenskspråkiga) hem.
Och mamma skrev i sitt album:
Mamma Helvi gick med den 3-åriga Timo längs en smal landsväg. Timo "marscherare" före med långa stegar. Då kom emot oss på andra sidan vägen en av Finlands högsta general. Valve hette han. Han kom också långsamt, hade en vit skinpäls på sig. Han var ensam. Han är nästan 2 meter lång, en riktigt stor karln. Timo "gjorde honnör". Först märkte generalen inte den lilla pojken. Men plötsligt gjorde han också honnör och tittade rakt på Timo. Han hälsade Timo alldeles så, som soldaterna hälsar presidenten, är de ha parad. Då nickade Timo med huvudet alldeles som att "det var bra, gå vidare". Först då tog generalen handen ner från hatten. Båda två var mycket allvarliga!
Det enda som fick följa med till Sverige...
Leksakshästen och bilderna på mamma Helvi och pappa Otso.
- Det var för att vi inte skulle glömma dem, säger Timo som fyra år gammal reste den långa vägen till Sverige med ansvar för sin ett år yngre lillebror Sami.
- Och så skulle vi ju visa våra fosterföräldrar hur mamma och pappa såg ut.
Inez och Manfred Ekholm köpte Ekskogen gård 1947. Gården var i familjens ägo till 1965 då Manfreds avled.
Timo och Inez står vid kökstrappan, med ingång till köket via glasverandan på manbyggnadens vänstra gavel. Timo har fått ärva kläderna efter Margareta Nygren, en liten flicka som avlidit.
Ekskogens gård såldes 1965 till Åke Håkansson som ännu 2004 bor kvar där med sin familj.
Timo och hans lillebror Sami kom till Sverige som finska krigsbarn 1944. Timo adopterades senare av ägarparet på Ekskogens gård i Kårsta, Inez och Manfred Ekholm. Läs mer i Timo Ekholms bok Krigsbarn 40.
Fotograf: Manfred Ekholm 1947
Vallentuna bildarkiv
 |
| Carina "Cina" och Timo Ekholm |
 |
| Tjusig kille charmade alla.... |
 |
| Och 1958 fick han svenskt körkort |
 |
| Vigsel 11 november 1961 |
- Senare kontroll har visat att det var 81 000 barn, lapplandskriget inräknat.
Timo hade tur. Han kom till ett bra fosterhem först i Jällsta, Skyttorp, och så småningom till Ekskogens gård i Kårsta. Flera gånger under uppväxtåren kände han sig beskyddad av en skyddsängel. Alla barn hade inte den turen. Inackorderingen av de drabbade barnen var på sina håll rena julafton för pedofiler och i lillebror Samis fall en kvinnlig sådan. Inte nog med att han tvingades äta sin egen avföring, han utsattes för sexuella övergrepp också. Och hur det gick för den stackars rödhåriga flickan som blev hämtad vid tåget av en fyllbult med spark vill vi kanske inte ens veta. - Jag har sökt efter den flickan i alla år, säger Timo. Jag undrar så hur det gick för henne.
Timo var först gift med Ulla Andersson. De fick tillsammans barnen Carina född 1962 och Fredrik född 1966. Carina är sedan många år en bejublad revyskådis hos Össebyamatörerna.
Det var på danspalatset Yesterdays som Timo, nyskild och sorgsen, mötte sin livskamrat Cina för många år sedan nu. Hör Timo berätta om det här i vårt Magiska Möte.
När det blev dags att åka hem igen till Finland ville Timo stanna. Så han blev kvar och fick så småningom svenskt medborgarskap.
Timo är en duktig tecknare. Han kunde ha blivit konstär som brodern Sami men han valde att bli bonde till professionen. Det hindrar inte att han tecknar på sin fritid. Kriget är ett ständigt återkommande tema och bilderna från barndomen är realistiska.
text
 |
| Carina "Cina" och Timo Ekholm
Sverige tog officiellt emot 70 000 finska krigsbarn åren 1939-1944. Enligt Timo Ekholm, som i alla år har varit aktiv i de finländska krigsbarnens förening, är den faktiska siffran 81 000. De flesta återvände till Finland när kriget var över. Omkring 20 000 barn blev kvar och 354 barn omkom längs vägen.
|
| Land | Stupade | Sårade | Saknade |
|---|---|---|---|
| Finland | 23 576 | 43 557 | 3 273 |
| Sovjet (officiellt) | 132 747 | 158 863 | - |
| Sovjet (finländsk uppsk.) | 200 000 | 600 000 | - |
| Sovjet (tysk uppsk.) | 273 000 | 720 000 | - |
| Sovjet (rysk uppsk. 1992) | 131 000 | 325 000 | - |
Lillebror Sami Suomalainen blev etablerad konstnär bosatt i Toronto Canada. Han har efter vårt magiska samtal med Timo 2019 gått ur tiden. Läs om honom här och här
Sami Suomalainen föddes i Tuupovaara, Finland. Han fick sin konstnärliga utbildning i Helsingfors och arbetar i dag med porträtt, landskap och bokillustrationer. Sami har bland annat illustrerat barnböcker som säljs över hela världen på alla större språk, inklusive kinesiska.
Sami Suomalainens konstnärliga stil var impressionistisk. Han arbetade med såväl penna och bläck som oljor, vattenfärger och akryl. Många känner igen honom från de dokumentärfilmer som gjorts om honom av finsk och kanadensisk television.
Sami Suomalainen var tills helt nyligen en flitigt anlitad konstnär som haft många bejublade utställningar på de mest eftertraktade gallerierna i Toronto, Kanada, likaväl som i Finland. Han finns representerad i många exklusiva samlingar i
______________________
Sexton år har gått sedan Timo Ekholms bok "Krigsbarn 40" först kom ut. Sedan dess har nya upplagor tryckts upp efterhand. Idag köper du enklast boken genom att kontakta författaren dirkt på:
Telefon 073-787 75 68
eller på e-postadress
timoekholm40@gmail.com
Men nu är det nog kört ändå.
Den som vill läsa Timo Eklunds bok "Krigsbarn 40" får nog nöja sig med att låna den på biblioteket.
Såvida inte hustru Carina har en restupplaga att dela med sig av.
Timo Ekholm gick oväntat ur både tiden den 19 juli 2021 sörjd och saknad av familjen, många vänner och bekanta. Han blev 81 år gammal.
Tack Timo, för att vi fick föreviga din berättelse!
Nu finns din röst bevarad för eftervärlden.
Den som vill läsa Timo Eklunds bok "Krigsbarn 40" får nog nöja sig med att låna den på biblioteket.
Såvida inte hustru Carina har en restupplaga att dela med sig av.
Timo Ekholm gick oväntat ur både tiden den 19 juli 2021 sörjd och saknad av familjen, många vänner och bekanta. Han blev 81 år gammal.
Tack Timo, för att vi fick föreviga din berättelse!
Nu finns din röst bevarad för eftervärlden.
Det är åtminstone en tröst.
Länge än kan vi höra dig berätta...
Vila i frid.
Länge än kan vi höra dig berätta...
Vila i frid.
