Lågmäld och snäll och med snilleblixtar utöver det vanliga. Johan Rosenlund ser tillbaka på sitt fantastiska liv som produktutvecklare, familjefar och Vallentunabo.

Johan Rosenlund
Foto: Monica Antonsson

Johan Rosenlund är känd för sina snilleblixtar. Och att nästan varenda en  har resulterat i en ny produkt som sakta men säkert erövrat världen gör sannerligen inte saken sämre.

När Johan ser ett problem är det nästan omöjligt för honom att inte fundera ut en lösning. Det resulterar oftast i en produkt. Därav firmanamnet Produkt-Johan som så småningom blev ett AB.  

Johan Rosenlund är mest känd för den löstagbara ratten som man helt enkelt lossar och tar med sig när man lämnar bilen eller båten.    

- Det går inte att stjäla ett fordon utan ratt, säger Johan. Det är inte konstigare än så. Hur det hela fungerar berättar han i vårt Magiska Möte som du kan lyssna på lite längre ner. 

Johan Rosenlund 1961/62

Kom till Sverige och blev finne

Johan har sina djupaste rötter i Kristinestad i finska Österbotten som förr var hur svenskt som helst. De flesta som bor där känner sig följaktligen som svenskar men finnarna tränger sig på, som Johan säger. Och det tycker han är synd. Hans egen familj är ursvensk ända in i hjärteroten. 

- Så kom man till Sverige och blev finne! Det kändes ju väldigt konstigt. Men det gick snabbt över. Jag heter ju Johan Gustav och jag hade språket. Man kan inte bli svenskare! 

Johans pappa, Bertel Rosenlund, anlände först. Han fick jobb hos Dixter vid Haga Norra som så småningom blev Vallentuna Motor i Vallentuna.
Johan och mamma Gretel Alice kom efter. Året var 1959. Johan var 11 år och fick börja i femman i Vallentuna Centralskola som Hjälmstaskolan hette då. Han var snäll, hade vattenkammat hår och kallades Fimpen. 

- Det var för att jag lämnade så långa fimpar efter mig.

Johan blev snabbt en i gänget av grabbar som mekade moped och körde över stock och sten där det gick att ta sig fram. Vintern 1966, som var ovanligt kall och snörik, råkade Johan ut för en svår olycka och hamnade på sjukhus. Ja, så svår var olyckan att det till och med blev en notis i tidningen.

Johans högra knä blev svårt skadat och än idag har han bekymmer med det. Särskilt när han ska in i och ut ur bilar. Det var därför han skapade en löstagbar ratt åt sig. Då gick det bättre att ta sig in bakom ratten. Ja, ut också för den delen. Att den löstagbara ratten var en snilleblixt som så småningom skulle ge honom världsrykte kunde han inte ana då.   

Väl fyllda 18 fick Johan körkort och från den dagen var det bara bilar som gällde. Bilar, bilar och åter bilar. Han till och med byggde egna bilar som han körde rally med. Bättre skola för ett tekniskt begåvat snille som Johan kunde han förstås inte få. 

- Man lär sig vad som går och vad som inte går helt enkelt, säger han.   

Johan plockar fram en resultatlista från en rallytävling i Täby 1975. Den har han alltså lätt tillgänglig på kontoret 45 år senare. Han vann sitt lopp och sopade banan med konkurrenterna tillsammans med kompisen Arne Wallén. Bara för skojs skull. Johan hade aldig en tanke på att bli rallyproffs.
- Det var Arne som lärde mig köra bil. Det var till honom i Markim vi åkte på våra moppar efter skolan på den tiden. Han hade köpt en folkvagn med osynkad växellåda som han målade gul med röda fartränder. I den höll vi på och tävlade mot varandra. Vi var väl 13 år eller så. Till sist ångrade han att han hade lärt mig köra...

Hm...

Typiskt för Johan är att han håller en väldigt låg profil. Han märks knappt fast han är närvarande. Han lyssnar, iakttar och tänker. Beröm och applåder är inte hans grej. Problemlösning däremot, det är hans livselexir. Då går han inte att stoppa. Inte så konstigt då, att det blev hans yrke. Johan är upphovsman till en lång rad produkter som idag är självklarheter på världsmarknaden.

På den tiden skaffade alla grabbar körkort när de fyllde 18 år.

Notera Vallentunas gamla kommunalhus i bakgrunden ovan. 
Innan Tunahuset fanns kunde man passera det längs Banvägen.

Nog såg han bra klurig ut redan som tonåring...
Här är Johan med sin Mercedes 220 S av 1963 års modell (som han bytte till sig av Adolf Palik i Ormsta)
och en Opel Rekord.

Hör Johan själv 
berätta om sitt framgångsrika liv!

Klicka på pilen till vänster i bilden nedan!

Monica Antonsson · Johan MP3 Klar

Cirkatider (som regel - 0,04 sekunder): 

00.04  Född i Kristinestad. Pappa Bertil till Sverige. Vallentuna Motor. Johan och mor kom 1959. 

06.30  Kristinestad. Mors föräldrahem. Prästsläkt från Västerås. Handelsmän från Sverige.
13.18  Sverige 1959. Då blev vi finnar helt plötsligt. Kan inte var mera svensk.
14.50  Vallentuna Centralskola. Alla kompisar en rikedom.
16.40  Framtidsplaner? Problemlösning. Det blev ju mitt jobb. Moppen. Yrkesskolan i Näsby Park.
21.10  Vallentuna Motor. Tegelbruket. Verkmästare Skogberg. VT-bageriet. Vinterförvaring av bilar.
28.40  Vallentuna Motor 7 mån. Klasse Jobs och Esso-macken på Karlsbergsvägen o i Bällsta.
31.45  Egen bilverkstad i Rosendal till 1977. Motormännens Riksförbund. Lägenhet i Sörgården.
           Dottern Louise 1970, sonen Mikael 1973, bröllop med hustru Vanja Marie-Louise 1975. 

           - 1977 köpte vi fastigheten Skogsborg i grindhålet vid Lingsbergsvägen. Vedboden. 

38.00  Tjänsteman Motormännens riksförbund. Handelsutbildning. Trädgårdsspecialisten. Rallybilar.
42.30   Börja utveckla egna idéer. Från formgjutna diskmaskinsmattor till snillrika Släpvagnslåset
51.00   Då tog jag fram ratten också. Mönsterskydd och Patent ingen billig historia. Sekretessavtal.
55.45   När 18 byggde en liten bil. Ford Anglia. Den blev ett enormt visitkort.
58.30   När jag åker till Italien 90-talet o gör affär med ratten Fordchefen bredvid mig. 

59.40   Ratten. Självjusterande tvåstegskoppling. Blir aldrig glapp. Blev ett stöldskydd av en slump.
1.03.45 Ernst i Bandhagen och Johan i Vallentuna. Reste jorden runt och sålde rattar.
1.06.30 Disk-Lasse och en burk med koncentrat. Bjöd på det. Man ska inte vara för sniken.
1.08.20 Rallybilder och annat sitter på väggarna. Wilmoverken.
1.10.20 Lurad nån gång? Hela Östeuropa. Mer om idéer, Mer om ratten. Mer om rally.
1.13.45 Utmärkelser. Mässor. Rattar i Polen och i Sydafrika. Kårstaplast och Wilmoverken.
1.19.30 Hjärnan har gått i pension. Struntar i problemlösningar nu. Årets Företagare. Ville inte synas.
1.21.25 Lurendrejare i Vallentuna. Men Östblocket är fantastiskt.
1.25.00 Sverige lågkonjunktur 1992. Kalle arkitekt i Litauen. Klaes Rosenbaum sålde sågverk
1.28.00 Idag är det Racing som gäller. Johan har byggt den röda bilen. Mats Odell banade väg.
1.32.30 Trivs med livet. Tre barnbarn tack vare dottern Louise. Sonen Mikael sköter företaget.
1.33.45 Livet i Sverige. Frukost på Bertas och sedan lunch med grabbarna. 

1.37.45 Kristinestad. Frukost och lunch med gänget. Mätt på resor.
1.39.10 Så att det här är att hitta ett skönt liv de här åren man har kvar.
2.04.42 Alla sjukdomar. Hjärnblödning och tumör på njuren. Thomas Winge. Dr Roger. Träffar alla 

             gamla barndomsvänner. Träffas på Bertas koditori och åker moppen Vallentunasjön runt.

Historien om den löstagbara ratten...

Lokaltidningen Företag
Nr 14, 1996

Löstagbar ratt stoppar biltjuvar

Johan Rosenlund i Vallentuna har konstruerat en löstagbar ratt som stöldskydd för både bilar och båtar.

- Det går inte att stjäla en bil utan ratt! Det var själva ursprungstanken.

Och nu är den löstagbara ratten på god väg att erövra världen.

- Man lär sig snart vad som går och inte går, säger Johan som alltid haft en god blick för vad som saknas eller ställer till problem. Efter lite klurande brukar han dessutom kunna råda bot på bristen. Han har följaktligen en rad patent på prylar som kommer väl till pass inom exempelvis byggbranschen.

Johan på 50-årsdagen 1998 med mamma
Gretel Alice Rosenlund, 91 år 

En är skruvstoppet som ligger med i dagens skruvförpackningar.
En annan är släpvagnslåset Tylock.

Johan Rosenlund har alltid varit intresserad av bilar. I ungdomen körde han till och med rally i bilar han själv hade byggt. Bättre skola kunde han knappast ha fått.

- Tylock är guldägget, säger han. Det finansierar allt det andra.

Snilleblixten Tylock

Tylock är resultatet av en snilleblixt han fick för att släp- och husvagnar förr brukade lossna från bilarna. En bit bockad plåt och ett vanligt hänglås gav honom idén och 1984 var patentet klart.

- Släpvagnslåset, som tillverkas av Cabo Produkter i Vallentuna, blev en enorm succé. Speciellt som det blev lag på att ha lås till vissa kulhandskar 1989. Det året sålde vi 50 ton släpvagnslås. Förra året var vi nere i mer normala 15 ton. 

Johan Rosenlund
Foto: Monica Antonsson

Den löstagbara ratten Snap off

Men det är ratten, den löstagbara, som gjort Produkt-Johan känd över världen.

- Jag trodde aldrig att en löstagbar ratt kunde bli godkänd av myndigheterna. Tanken var lite väl magstark. Det fiffiga är att låset expanderar och gör ratten glappfri. Ju mer man bryter desto stadigare blir den.

I dag är Produkt-Johans ratt inte bara godkänd av svenska myndigheter. Även Tysklands hårdaste testorganisation, Tüv, har välsignat den. Ratten finns numera i standardutförande till alla bilmärken från Lada till Rolls Roys. Den kan också köpas personligt designad i exempelvis läder och mahogny. Priset varierar från 2000 till 4 700 kronor.

- Varje ratt har en unik stiftkombination som gör det omöjligt att starta bilen utan rätt ratt. Den som lämnar bilen på Arlanda för att resa bort, kan utan vidare ta med sig ratten och låsa in den i en förvaringsbox tills semestern är över. Bilen kan gott lämnas olåst, så slipper man brytmärken på dörrarna också.

Johan Rosenlund började projektera ratten 1985 men fick alla patent först i april 1995. En månad senare sålde han alltihop till den italienska fabriken Raid. Själv har han blivit företagets representant i Skandinavien.

Som en atlantångare!

- Ratten är en atlantångare! Den sprider sig snabbt över världen. Det går inte att sitta ensam i Vallentuna med ett kontor i en ombyggd vedbod och tro att man ska klara av den ruljansen själv.

I dag finns Produkt-Johans ratt över hela världen, i Europa och Asien såväl som i Sydafrika och hela USA. Den sitter dessutom som standard i den nya svenska sportbilen Indigo. I Ryssland och övriga öststater är den särskilt populär. En stulen bil där är för evigt förlorad och ägaren får inte en rubel. Där finns helt enkelt inga försäkringar.

Snap off har även revolutionerat rallyvärlden.

- Stig Blomkvist har ratten i sin tävlingsbil, säger Johan. Bilen är trång och då är det praktiskt med en löstagbar ratt. Stig har två rattar, en med moccaklädsel när han kör med moccahandskar. Ingen får ta i ratten med bara händerna, så mekanikern har en egen ”grisratt” att ta till när bilen ska servas.

Den löstagbara ratten har hittills (1996) mest lanserats på marinsidan. För när varande pågår installationer i Sveriges mest stöldbegärliga båt, finsktillverkade ”Buster Safty”. Försäkringsbolagen hotade nämligen höja premien med 2000 kronor om året, om inte ägarna installerade ett stöldskyddspaket med den löstagbara ratten.

- Alla gjorde det, säger Johan Rosenlund. Och hittills har inte en enda båt blivit stulen.

Monica Antonsson   

***

Snap Off

Bakom glas och ram på Johans kontor i Vallentuna

Den löstagbara ratten fick namnet Snap Off. Johan var inspirerad av det världsberömda företaget Snap On som tillverkar världens finaste och dyraste verktyg.
- Det är ingen konst att plocka ihop en verktygslåda hos dem för en miljon. Alla vill sammankopplas med dem och den goodwill det innebär.

Johan tog patent på namnet Snap Off som snabbt blev ett begrepp. I dag kallas alla löstagbara rattar i världen just Snap Off.

När Snap On senare ville registrera sig i Sverige blev det stopp. Företaget måste först inhämta Produkt-Johans tillstånd.
- Vi kom överens, säger Johan. Så länge de inte inskränker på mitt område så är allt okej. Vi har  ömsesidig respekt för varandra. De behandlar min verksamhet utomlands på samma sätt.

Johan Rosenlunds produkter gjorde snabbt succé världen över. Det innebar att han ofta måste lämna kontoret i den ombyggda vedboden och ge sig ut på resor för att sälja och introducera dem på nya marknader. 

Johan på en flygplats någonstans 

Johan på en mässa. Här med fd europamästaren i rally-
 cross Kenneth Hansen. Hans son Timmy blev världs-
mästare 2019, påpekar Johan.

Och här diskuterar han med Tim Becket, broker på Loyds försäkringar.

- Han kom upp med sin ratt i handen och sa att den är världens bästa stöldskydd. Det slutade med att jag hamnade i Sydafrika! Det blev världens fart där. De hade stora bekymmer då med tillgrepp av fordon.

Johan har samlat en del av sina utmärkelser och prototyper på kontoret. 

Men helst vill han bara vara hemma och skruva i sin verkstad...

Johan mekar...

Ögonstenen Catham som han byggt själv

Ögonstenen Bonn Vincini

Alla fina bilar till trots. Johan tar gärna en tur på mopeden
också. I garaget står både en Bonn Vincini och en Push Alabama. Johan och grabbarna träffas på Bertas fik*, snackar strunt en stund och åker moppe Vallentunasjön runt.

Johan har även ett större garage. Där står Jaguaren han köpte sig i 50-års present, en klenod som för 22 år sedan kostade 675 000 kronor.

- Vi använde den som dragbil till Catham och blev igenkända överallt. 

Johan ser Jaguaren sin ett gott exempel på engelskt hantverk.

- Jag har till och med träffat damen som sydde klädseln och mannen som tillverkade instrumenpanelen.

Johan Rosenlund
Foto: Monica Antonsson

Johan har en bruksbil också, en Mitsubishi som gått 100 mil eller så, säger han.

Foto: Monica Antonsson

Nästa generation släpvagnslås
Foto: Monica Antonsson

Johan kallar sig numera är pensionär och har, säger han, dragit sig tillbaka. Sonen Mikael sköter företaget och Johan är fullt nöjd med att skymta i kulisserna. 

Frågan är vad man ska tro. 

Arbetsbänken är ett under av ordning och reda och på en bänk intill har han radat upp nästa generation släpvagnslås. 

Här finns motorer och fordon att meka med så det räcker och blir över. Så nog blixtrar det till av idéer ibland fast han kanske inte berättar om det. Problemlösning fashinerar. Det går aldrig ur. 

Roslagsbanan till Arlanda
Johan är dessutom engagerad i de stora samhällsfrågorna. Särskilt de som dominerar debatten i Vallentuna. Som till exempel Roslagsbanans förlängning till Arlanda som så många hoppas på. 

- Beslutsfattarna måste tänka ett steg till, säger han bestämt. Man ska inte dra banan på marken. Man ska dra den i luften för minsta möjliga åverkan på naturen. Kineserna har förstått det där. De har byggt järnvägar i luften hur länge som helst. Det ska vi göra också.  

Foto: Monica Antonsson

Johan brinner för framtida tekniska lösningar. Man kan bara hoppas att han beslutsfattarna lyssnar.  

Det är ingen tvekan om att Johan bär på en stark och djup kärlek till hembygden. Han har gjort och gör mycket i och för Vallentuna. Fem månader om året får vi ändå se oss akterseglade. Då är det Kristinestad i Finland som gäller. Och den kärleken är precis lika stark. Barndomsvännerna finns kvar och livet går sin gilla gång för Johan där som här.  

- Det är därför jag brukar säga att jag är väldigt lyckligt lottad och på så sätt dubbelt förmögen, säger Johan Rosenlund. 

Bara en bild till...

Johan hemma i vardagsrummet

Johan Rosenlund
Foto: Monica Antonsson

Johan Rosenlund kan gratulera sig själv.

Få har så många fina rattar som han.

Notera!

Vilnius är huvudstad i Litauen och ingenting annat.

Kristinestad i finska Österbotten ligger 24 mil norr om Åbo. 

Den som är intresserad av Sten-Åke Adlivankins rötter i Kristinestad kan läsa om det här

Claes Göran Jobs var 1970 och däromkring bosatt på Karlbergsvägen 270B i Vallentuna. Jag gissar att det var adressen för den besinmack som låg bakom nuvarande ICA Rickeby. 

Han är i dag 85 år gammal och bosatt i Sollentuna. 

Gustaf Harry Skogberg (1915-1995) som var förman på Tegelbruket bodde enligt folkräkningen 1970 i en villa på adress Åbyholmsvägen 502b, nuvarande Lindholmsvägen mitt emot infarten till IP.

Det är den som nu 2020 ser ut att renoveras.

Skådespelerskan Pia Garde är brorsdotter till Johan Rosenlunds fd granne Gustaf Garde. Hustrun Margit Garde tipsade Johan om fastigheten Skogsborg. 

* Konditoriet i Vallentuna drevs på 50- och 60-talet av Berta Ekström från Molnby. 

Därav namnet Bertas fik.

Berta Ekström

Vallentuna Bildarkiv

Betalvägg men, Vasabladet: "Rallyintresset ledde till en framgångsrik karriär" hittar du här.

Mina artiklar genom åren om Johan Rosenlund kan du läsa här.  

Historien om Johan Rosenlunds fastighet

Skogsborg Åby 1:36 under Åby gård, Vallentuna

Skogsborg dyker upp i församlingsboken först 1917. Fastigheten, som bör vara en avstyckning av Åby gård, ägdes då av kontoristen Roland Brynolf Johansson som emellertid inte bodde där utan i Stockholm.  

Bodde där gjorde i stället före detta gårdfarihandlaren Karl Johan Johansson född 30/7 1861 i Rogberga, Jönköpings län som genom kyrklig vigsel var gift med Eugenia Albertina Westling född 16/4 1857. 

Prästen i Vallentuna skriver att paret flyttar från torpet Karlskog i Ormsta den 17/11 1922 till Skogsborg i Åby men hustrun skrivs aldrig in. Det är inte så konstigt. Hon bodde på en lång rad adresser i tex Enskede och Spånga men aldrig i Vallentuna.       

1922 är emellertid byggnadsåret för det numera så vackra huset på fastigheten Skogsborg. Kanske var det så, att den gamle gårdfarihandlaren - som nu plötsligt kallas arbetare i församlingsboken - var byggmästaren som byggde huset åt ägaren och därför under tiden var skriven där.  

Vallentuna (AB) AII:4a (1923-1931) Bild 890 / sid 76

Den 25/1 1924 flyttar ägaren, tjänstemannen Roland Brynolf Johansson, in med fru och två barn. De kommer närmast från Kungsholms församling i Stockholm. De blir kvar till 6/8 1926 då de flyttar vidare till Sollentuna. Prästen antecknar svagt med blyerts att ny ägare är Fru Blenda Grudemark, Biblioteksgatan 3.

Mer får vi inte veta. 

Sekretessen gör att senare församlingsböcker inte finns att tillgå på nätet. 

Den som vill veta mera får ta sig till Riksarkivet i Arninge.

Blenda Viktoria Grudemark Hage 

går emellertid att hitta i ett antal databaser. Hon var född 3/12 1887 i Adolf Fredriks församling, Stockholm, och gift med Karl Johan Grudemark Larsson född 6/10 1889 i Bygdeå, Västerbotten. De var 1922 bosatta på Upplandsgatan i Stockholm men skilde sig 1928. 

Det är oklart hur länge Blenda Grudemark ägde Skogsborg och om hon hyrde ut det eller om hon sålde. 1940 bodde hon i Kakelugnen 6 i och från 1950 bodde hon på Torsgatan 57, Matteus församling i Stockholm där hon dog 18/4 1962. 

Först en kartläggning av husföreståndarinnan med anledning av en fråga längre ner: 

Hilma Maria Sundborg, husföreståndarinnan1896 var hon ensamstående, anställd hos HF och bosatt på Sibyllegatan 79 i Stockholm
1898 var hon ensamstående och bosatt på Luntmakargatan 1 i Stockholm
1909 var hon ensamstående och flyttar in till Oscars församling från Österhaninge
1915 var hon ensamstående, anställd hos HF och bosatt på Drottninggatan 64 i Stockholm
(HF betyder troligen husföreståndaren, dvs hon arbetade hos den hon bodde hos)

1926 Vänhem under Åby mfl platserHilma Maria Sundborg kom från Oscars församling i Stockholm den 7/12 1926 för att vara  hushållerska hos sin svåger Axel Leonard Larsson sedan hans hustru och hennes yngsta syster Augusta Georgina Sundborg hade avlidit 18/7 1926.
Axel Leonard var då kontorsbiträde vid järnvägen.
Familjen hade dels bott i Frösunda men även nere i Villasamhället Hjälmsta, Vallentuna.
Makarna hade tre barn:

1. Gunnar Axel Lennart född 28/9 1911 i Maria förs, Stholm
2. Ingrid Maria född 18/5 1914 i Frösunda
3. Karin Märtha född 19/10 1916 i Frösunda

Hela familjen inkl hushållerskan flyttar till 1:230 Mörby Valla i Vallentuna 1927. Fyra år senare flyttar de igen  1931. Här tar Församlingsböckerna på nätet slut men Hilma Maria flyttar till Skogsborg medan Axel Larsson och barnen flyttar till till vad som ser ut att vara Åbyholm. 

Och nu, Skogsborg:

1940 

Hilma Maria Sundberg född 13/2 1876 i Edebo bor i Skogsborg tillsammans med sin systerdotter Ingrid Maria Larsson född 18/5 1914 i Frösunda. Svågern Axel Leonard Larsson var då stationsföreståndare i Knutby där han tjänstgjort tidigare och nu bodde ensam. I kyrkoboken står att han var änkling efter Augusta Georgina Sundborg född 18/9 1888, vid frånfälle kyrkoskriven i Vallentuna. 

1950 

Enligt folkräkningen 1950 (det är slut på kyrkoböckerna här) bodde då fd stationsföreståndaren, änklingen Axel Leonard Larsson född 12/8 1883 i Nor, Värmland - död i Skogsborg 1/7 1952 och

husföreståndareinnan, ogifta Hilma Maria Sundborg född 13/2 1876 i Edebo, Stockholms län. 

Det står att båda var skrivna i Knutby 1946 och att de kom till Skogsborg i Åby 1947.  Det är alltså fel. Det var bara Axel Larsson som kom. Hilma Maria var redan där. Där dog hon också 14/6 1951.

1960 

Enligt folkräkningen 1960 bodde då makarna Rydeklint i Skogsborg. 

Linjearbetare Axel Robert Rydeklint född 16/4 1900 i Gunnilbo, Västmanlands län och hustrun

Greta Eva Elisabeth Rydeklint född 4/8 1901 i Helsingborg, Malmöhus län.  De var gifta sedan 2/6 1934 och bodde i Kragsta innan de kom till Skogsborg runt 1954. 

Hon dog i Skogsborg 19/11 1964 och han gjorde detsamma 30/9 1966. 

1975

Enligt Sveriges befolkning 1975 var makarna Lundahl bosatta på Skogsborg 1975 nämligen:

Ernst Mauritz Sivanin Lundahl (Byggnadsarbetare) född 30/11 1906 i Katarina församling, Stockholm och hustrun affärsbiträdet 

Kerttu Kristina Lundahl född 6/7 1911 i Finland. De var gifta sedan 29/5 1950 och bosatta i Vallentuna sedan 1972. Adress 1975: Lingsbergsvägen Skogsborg, 186 00  Vallentuna. 

Ernst M S Lundahl dog 4/8 1986. De var då skrivna på adress Allevägen 25

Kerttu K Lundahl dog 8/10 1991. Hon var då skriven på adress Allevägen 35, Nb

Kyrkoböcker:

Vallentuna (AB) AII:3a (1917-1923) Bild 770 / sid 61 (Skogsborg i Åby)

Vallentuna (AB) AII:3a (1917-1923) Bild 1070 / sid 91 (Karlskog i Ormsta)

Vallentuna (AB) AII:4a (1923-1931) Bild 890 / sid 76 (Skogsborg i Åby)

Maja och Erik Sundborg med barnen Gnilla och Ulf
i Åbydal vid Lingsbergsvägen , Vallentuna 1944.
Foto: Melker Lövgren, Vallentuna Bildarkiv

Johan undrar: 

om grannen i Åbydal tvärs över vägen, lantbrevbäraren Erik Sundborg född 24/10 1910 i Edebo, möjligen var son till ogifta Hilma Maria Sundberg född 13/2 1876 i Edebo, kvinnan som i så många år var hushållsföreståndare i Skogsborg. 

För att få svar på den frågan vill vi helst se Erik Sundborgs födelsenotis i kyrkoboken. Den finns dessvärre inte hos Arkiv Digital på grund av den 70-åriga sekretessen. Ingen kyrkobok publiceras om det finns uppgifter i den som är yngre än 70 år. Amerikanska Ancestry har emellertid en databas som avslöjar att Erik Sundborgs mor var Vilhelmina Sundborg född 26/5 1885 i Edebo.

Det visar sig att Hilma Maria och Vilhelmina var systrar. Hilma Maria var alltså Erik Sundborgs moster. Familjen såg ut så här: 

Dragon No 87 senare (hamn)arbetare Eric Gustaf Olofsson Sundberg född 2/2 1835 i Edebo, Stockholms län. Gift 20/3 1875 med Maria "Maja" Margareta Jansdotter el Mattsdotter född 20/3 1847 i Bladåker, Stockholms län. Familjen var bosatt i Sund, Edebo

Mannens barn i första giftet: 

1. Erik Lennart född 9/3 1862 i Edebo (Epilepsi) - död 21/6 1900
2. Gustaf Emanuel född 5/11 1867 i Edebo

Gemensamma barn:

1. Hilma Maria född 13/2 1876 i Edebo
2. Johan Emil född 11/12 1877 i Edebo 
3. Enoch Hjalmar född 20/1 1880 i Edebo
4. Amanda Josefina född 17/7 1882 i Edebo
5. Wilhelmina född 26/5 1885 i Edebo
6. Augusta Georgina född 18/9 1888 i Edebo (gift 14/10 1911 m Axel L Larsson - död 1926) 

Kyrkoböcker

Edebo (AB) AI:23 (1879-1883) Bild 740 / sid 285 (Hilma hos familjen i Sund)

Edebo (AB) AI:25 (1890-1894) Bild 3350 / sid 328 (Hilma piga i Sund)

Edebo (AB) AIIa:1 (1895-1908) Bild 3800 / sid 370 (Hilma piga i Sund)

Edebo (AB) AI:25 (1890-1894) Bild 2610 / sid 255 (Hilma o Wilhelmina hos familjen i Sund)

Edebo (AB) AIIa:1 (1895-1908) Bild 2800 / sid 270 (Hilma o Wilhelmina hos familjen i Sund)

Östhammar (AB, C) AIIa:2 (1901-1905) Bild 1700 / sid 156 (Hilma piga i Nordanvikskv No 17)

Vallentuna (AB) AII:3b (1917-1923) Bild 2190 / sid 466 (Axel Larssons fam i Rickebyholm)

Vallentuna (AB) AII:4a (1923-1931) Bild 810 / sid 68 (Hilma hushållerska hos sin svåger i Va)

Vallentuna (AB) AII:4a (1923-1931) Bild 2430 / sid 230 (Hilma hush hos svåger i Mörby Valla)

Knutby (AB, C) AIIa:7 (1931-1940) Bild 1850 / sid 171 (Axel Larsson ensam i Knutby)

Men lantbrevbärare Erik Sundborg då? 

Hur hamnade han i Åbydal?

Hans mor Wilhelmina Sundborg var piga, jungfru och tjänarinna på olika platser tills hon fick sin son Erik Fritjof född 24/10 1910. Några veckor senare - den 10/12 1910 - flyttar hon hem till föräldrarna  i Smedstorpet Lundås, Edebo. Wilhelmina kallas före detta tjänarinna och har sin son Erik Fritiof med sig. Prästen skriver "hennes legalis" märkligt nog. Modern är ogift och vid den här tiden kallas annars barn som föds utom äktenskapet oäkta. 

Wilhelminas far, den gamle dragonen, dör 26/5 1914.

Den blivande lantbrevbäraren Erik Fritjof Sundborg bor med sin mor och mormor tills han 19 år gammal flyttar till Salem 29/11 1829. Där blir han trädgårdselev i Högantorps Trädgård. Här tar församlingsböckerna slut men man kan se att Erik Fritjof gifter sig 28 år gammal med 22-åriga Maja Matilda Löfgren i Vallentuna på självaste nyårsafton 1938. De bosatte sig i Åby 1:43 vilket bör vara  detsamma som Åbydal. Erik Fritjof och hans familj blev därmed grannar med hans moster Hilma Maria Sundborg i Skogsborg. 

Kyrkoböcker

Ekerö (AB) AIIa:3 (1906-1910) Bild 2430 / sid 437 (Wilhelmina jungfru på Ekerö)

Edebo (AB) AIIa:2 (1909-1914) Bild 2700 / sid 257 (hem till föräldrarna med sonen)

Edebo (AB) AIIa:4 (1915-1931) Bild 870 / sid 382 (i föräldrahemmet, Erik till Salem)

Wilhelmina Sundborg 

(Erik Fritjofs mamma)

bodde med sin mor Maja Margareta Sundborg född Mattsdotter i Lundås, Edebo, tills modern dog 10/7 1932. 

1940 bodde hon med sin halvbror Gustaf Emanuel född 5/11 1867 i Sörgården, Häverö. Han antecknas som fd timmerman och hönseriägare medan hon kallas före detta hushållerska. 

1950 bor Wilhelmina på adress Skäret i Hallstavik.

1960 bor hon på Pensionärshemmet i Edebo.

1970 och 1980 är hon skriven på pensionärshemmet i Hallstavik. 

Vilhelmina Sundborg dog 97 år gammal den 5/11 1982. Hon var fortfarande ogift och vid sin död skriven på Kristinagården i Hallstavik. Hon var emellertid "på församlingen skriven" vilket innebär att prästen inte visste var hon fanns.